ingraren

Det är underbart och vemodigt och det känns också lite konstigt när barnen växer upp och blir stora. Idag var Sanna och Moa på jobbet för att få introduktion för att de ska jobba där några veckor i sommar. Sen hade de lite brådis för de skulle hem till Moa och göra nåt, Ok tänkte jag jag ska ju ändå iväg och handla något till middagen som Pär skulle laga och sen hade Marie och jag bestämt att vi skulle övningsköra. Väl hemma med matvarorna säger jag till Pär att han ska sätta igång och laga middagen så att Marie och jag kan komma iväg och köra sen. Men han tvärvägrar och jag blir jättearg riktigt förbannad och skriker åt honom att jag lagar maten och han kan stanna på sitt rum jag till och med slänger iväg en gurka mot honom. han blir ledsen och börjar faktisk gråta och ringer i sin förtvivlan till Sanna som kommer hem och talar om för sin ilskna mamma att det är hon som har sagt till Pär att han inte ska laga mat just nu utan lite senare och att jag ska lugna ner mig och sätta mig och läsa en bok eller nåt så ska jag tids nog få reda på vad som är i görningen. Nu får jag fruktansvärt dåligt samvete gentemot Pär och jag kramar honom och ber tusen gånger om ursäkt. Lite senare ringer Sanna och säger att jag ska gå ner på gården och ta med mig en citron. Jag går ner och står där och väntar en stund det känns något märkligt och lite fånigt att stå där med en citron i handen sen kommer Cecilia också ut och säger Åh vad bra att du också är med på det här???  Då kommer Sanna och Moa med varsin halsduk i handen som de binder för våra ögon och börjar sedan leda oss på en promenad i Bagis. Cecilia och jag blir lite oroliga och frågar och frågar men tjejerna är helt tysta under hela promenaden, vi försöker gissa vart vi går och vart som ska hända men får ingen respons på våra undringar. De leder in oss i en port och sen i i en hiss och sen går vi igenom en lägenhet och ut på en balkong där de trycker ner oss i varsin stol och tar av oss ögonbindeln. Framför står varsin drink och där är Marie, Sanna, Claes, Moa och Emma. Vi är i Moa och Emmas lägenhet och de har har dukat ett jättefint bord och har tillsammans gjort i ordning en underbart god middag med förätt, varmrätt och efterrätt. det var väldigt mysigt och jag och Cecila blev mycket glada för denna fina överaskning. Det var verkligen roligt och Cecilia och jag pratade på vägen och om hur roligt det är att tjejerna har en sån fin vänskap och att vi är så goda grannar.