ingraren

Hur som helst på förmiddagen åkte vi iväg till Sickla och vi tittade i alla butiker och prova flera par jeans till vi hittade ett par vi båda var nöjda med 😂  en svindyr skjorta blev inköpt också, bara för att jag tyckte att den var snygg. Ja det var en annorlunda shoppingtur Uffe  var så nöjd och hade inte alls ha någon lust att avsluta trots allt provande och tittande. 

Jag föreslår en fika, men Uffe tycker att jag kan köpa bröd så fikar vi hemma istället. Javisst jag ställer mig i kön som segar sig fram och tänker att nä nu struntar jag det här det får bli en knäckemacka till fikat, så vi åker hem. 

Väl hemma stannar jag till i trappan för att kolla på mina torra pelargonier då stannar Uffe också till och börjar fippla med sina skor och jag undrar vad han gör och får till svar att  jag ska strunta i det och gå upp istället. Jaha ja jag går upp och låser upp dörren och hör Marie som säger att är det dags att komma nu hon har fixat fika till oss och jag tittar in i köket som är överdådigt dukat med bakverk och tårtor och jag tänker vad bra att det inte blev något fikabröd köpt. Sen kommer Marie och kramar om mig och föser in mig i vardagsrummet och där får jag en otroligt överraskning

För rummet är fullt av familj och vänner. Alla sjunger och hurrar och skjuter salut med konfetti. Åh så fantastisk roligt och överväldigande. Jag blir verkligen så himla glad. 

När jag hämtat mig lite blir det kramkalas och så fikar vi med allt det goda som Marie har bakat och tårtorna som Janne hade  gjort. Vilket festligt kalas 🥰 Lite tråkigt tyckte jag att det var när Marie sa att Hugo var lite sjuk så att de kunde inte komma. Men men vi får ses en annan dag tänkte jag. 

Sen öppnar jag mina presenter och beundrar alla fina blommor jag har fått och sen händer något konstigt för att alla börjar tacka för sig och har väldigt bråttom hem. Jaha lite snopet kanske för jag hann just inte prata så länge med någon och sen säger Uffe att nu får du klä på dig för nu ska du och jag åka. Va säger jag, vart ska du och jag åka? Och ska inte Marie och Pär vara med? Nej vi ska vara kvar och städa säger de. ????????? Nu blir det väldigt konstigt. Men jaha ja vi säger hejdå och jag tycker det känns skumt. Men men vi sätter oss i bilen och ger oss iväg norrut. Fortfarande inget klarhet i vart vi är på väg….. På fm hade Uffe bett mig packa ner passet men nä till Arlanda skulle vi inte, eller? Nej vi svängde av precis innan och kom så småningom fram till Sigtuna Stadshotell. Åh så fint det var, det hade snöat lite så att det var lite vintrigt och vackert. Vi tar våra väskor och går in på hotellet och där väntar nästa överraskning…..

Där i foajén står Sanna, Claes, Tuva och Hugo och tar emot. Åh så glad jag blev. 

Jag får nycklarna till vårt rum och där har barnen ritat massor med fina teckningar till mormor och dekorerat med ballonger 🎈 det var så fint. Claes föräldrar hade skickat en fin blomma som stod på bordet. Jag och Uffe berättar om hur överraskad jag hade blivit hemma… när det knackade på dörren. Nu kom Pär, Marie och Alex. Nu blir jag så lycklig över att ha hela min lilla familj samlad. Precis som jag hade önskat mig ❤️ 

Tack mina älskade ungar som har planerat allt detta och Tack för den fantastiska middagen och vistelsen på hotellet. Tack min kära Uffe för din del, tänk vilken lättlurad fru du har. 

På morgonen åt vi en lång härlig frukost sen gick vi tillsammans en lång och kall promenad i Sigtuna. 

Såklart man ska äta våfflor till frukost, när man bor på hotell. 

Innan det var dags att säga hejdå och fara hem var och till sitt och vardagen igen. 

För mig var det en sagolik helg och jag kände mig så nöjd och glad och stolt över min familj som gjorde den möjlig. ❤️❤️❤️