ingraren

Jag brukar ju säga att fredagkvällen är den bästa på hela veckan. Att komma hem efter jobbet ta av behån och byta om till något bekvämt. En skål med nötter ett glas vin eller som ikväll en smörgås för jag var hungrig och jag visste att middagen skulle dröja, då Uffe inte hade kommit hem ännu. Sen går jag runt i lägenheten och tänder ljusen alla ljusen, nu är det mysigt i november mörkret. Sen sätter jag mig i soffhörnan och tar en tugga på min smörgås, mmm härligt! Då ringer det på dörren och Ida stormskäller. Jag öppnar och där står grannen vägg  ivägg och undrar om jag har startkablar,  ja det tror jag, men han behöver väl starthjälp också jo men det såklart. Jaha men jag ska bara byta om  säger jag så ses vi ute om en stund.  Så jag klär på mig, går runt och släcker alla ljusen tar en tugga till på mackan och går ut till bilen.  Efter en stunds letande så kan jag konstatera att startkablar har vi inte. Men åh. Så jag promenerar rask iväg till grannen som står en bit bort på Rusthållarvägen och är redo med motorhuven uppfälld. Hur göra nu? Har de startkablar på Coop? Njae det tror jag inte. Jag erbjuder vår bil för att åka till en mack, men nä han ringer sin svärfar och ber om hjälp. Så jag traskar hem... byter om, tänder alla ljusen och sätter mig i soffan och tar en tugga på mackan,  dricker en klunk av vinet. Då ringer telefonen. Det är Uffe, som har fått punktering på cykeln i Blåsut.  Han undrar, kan du handla så går han hem. Jag erbjuder mig att hämta honom men nä det går bra att gå. Ok jag tar en tugga till på mackan, byter om, släcker alla ljusen och går och handlar middagsmat. Åter från affären och medans Uffe lagar en god middag så byter jag om, tänder alla ljusen och får äntligen äta upp min smörgås. 🤣😂